Titta just klart på en film, A walk to remember. åå den är så bra.. Börjar gråta varje gång jag ser den. Man typ börjar se livet på ett annat sätt efter att man har sätt den filmen. Iallafall så gör jag det. Tänk liksom om man själv hade den där sjukdomen, jag blir bara rädd av att man "nästan" går och väntar på att man ska somna in :o hur skrämmande är det inte att bara veta att man har ett visst antal dagar kvar att leva!! nej fy! Tycker väldigt synd om dom barn och vuxna som lider av sjukdomen. Önskar man kunde göra mer än att bara tänka på dom!!